Kommunala krav för lokalvård: så skiljer de sig

Varför kommunala krav för lokalvård skiljer sig

Sverige är en enhetsstat med långtgående kommunal självstyrelse. Kommunerna och landstingen – i dag regionerna – ansvarar för många offentliga verksamheter, enligt Statskontorets rapport Statens styrning av kommuner och landsting 2018. Eftersom ansvaret ligger hos kommunen finns ingen central instans som fastställer en gemensam kravbild för lokalvård. Varje kommun utformar sina egna riktlinjer inom ramen för sitt ansvar.

För den som ska lämna anbud eller beställa lokalvård innebär det att kraven inte finns i en nationell norm, utan i kommunens egna styrdokument och upphandlingsunderlag. Ett företag verksamt i två kommuner arbetar alltså mot två olika kravuppsättningar. Den som vill jämföra kommuner måste jämföra dokument, inte utgå från en branschgemensam standard.

Lokala riktlinjer och förutsättningar sätter ramarna

Vad en kommun kan kräva beror på praktiska förutsättningar, inte bara politiska prioriteringar. SOU 2021:52 Vilja välja vård och omsorg konstaterar att rekryteringsförutsättningarna skiljer sig väsentligt mellan små och stora kommuner och att rekryteringsutmaningarna ser olika ut. Samma logik gäller lokalvård: befolkningsunderlag, tillgång på arbetskraft inom pendlingsavstånd, lokalernas geografi och spridning samt typ av service påverkar vilken kravnivå som är realistisk att ställa och att uppfylla.

Kommunens egna riktlinjer och policyer avgör vad som faktiskt krävs: kvalitetsnivå och frekvens, om verksamheten drivs i egen regi eller på entreprenad, och hur kraven följs upp. En kommun med utspridda fastigheter och långa avstånd får andra praktiska förutsättningar än en tätortskommun, vilket avspeglas i kraven snarare än i en gemensam mall.

Jämförelse av kommunala krav för lokalvård: praktiska skillnader mellan små och stora kommuner

Sociala krav vid upphandling – en möjlighet som används olika

När regeringens förslag om sociala krav i offentlig upphandling såg ut att falla i riksdagen beskrev Dagens Samhälle (opinionsartikel, 27 september 2016) läget så att kommuner och landsting i stället själva får ställa krav på löner och goda arbetsvillkor vid upphandlingar. Artikeln noterar samtidigt att sådana krav i dag sällan ställs.

Enligt samma artikel innebar regeringens förslag att det offentliga vid upphandling skulle ställa krav på att anställda i vissa branscher garanteras en viss lön, semester och arbetstid. Artikeln nämner också den så kallade vita jobb-modellen, som går längre än regeringens förslag och som förespråkats för all offentlig upphandling.

Det är valfriheten som gör att kravbilden skiljer sig: möjligheten att ställa sociala krav finns hos varje kommun, men om den används och hur den utformas varierar. Två kommuner kan upphandla samma typ av lokalvård med helt olika krav på löner, semester och arbetstid – eller utan sådana krav.

När sociala krav saknas: låglöner, arbetsmiljö och skattefusk

Dagens Samhälle beskriver mekanismen bakom uteblivna sociala krav: offentligt upphandlade enheter lägger alltför stor vikt vid lägsta pris och ställer sällan sociala krav. Prispressen blir så hård att många företag inte ens kan lägga anbud, konkurrensen blir osund och företag tvingas pressa arbetskraftskostnader och arbetsmiljö för att kunna bedriva verksamheten.

Artikeln tar också upp uppgifter om rent skattefusk, det vill säga pengar som undantas det offentliga, och pekar på att lägre löner leder till lägre skatteintäkter samt social utsatthet. För seriösa företag blir följden att de inte haft en chans att konkurrera om offentliga kontrakt; artikeln menar att det enda sättet att möjliggöra deras deltagande är att skapa konkurrensneutralitet mellan anbudsgivarna.

Som konkret exempel nämner artikeln städare, taxichaufförer och byggnadsarbetare som i upphandlad verksamhet tvingats arbeta för 20–30 kronor timmen, vilket beskrivs som långt ifrån anständigt. Uppgifterna kommer från en debattartikel från 2016 och gäller de förhållanden som då beskrevs.

Konsekvenser vid saknad av sociala krav i upphandling

Så påverkar skillnaderna lokalvårdsföretag och beställare

För ett lokalvårdsföretag innebär skillnaderna att kravbilden måste läsas utifrån varje kommuns riktlinjer och upphandling. Det är i upphandlingsdokumenten och kommunens styrdokument – inte i en branschstandard – som kraven för just det kontraktet framgår. Eftersom vissa kommuner ställer sociala krav på löner och arbetsvillkor medan andra inte gör det, påverkas både kostnadsbilden och möjligheten att lämna anbud.

För kommunen som beställare får valet av kravnivå direkta konsekvenser: enligt Dagens Samhälle kan uteblivna sociala krav leda till lägre skatteintäkter, social utsatthet och pressade arbetskraftskostnader och arbetsmiljö, medan krav på löner och goda arbetsvillkor är något kommunen själv kan ställa vid upphandling. Vilka krav som faktiskt gäller i en enskild kommun går inte att anta – det måste kontrolleras mot kommunens egna riktlinjer och pågående eller kommande upphandling.

Jämförelseguide: granska detta i varje kommun

Kommunala riktlinjer: leta efter dokumenterade krav på kvalitetsnivå, städ- och servicefrekvens, bemanning och uppföljning. Här omsätts kommunens självstyrelse i praktiska krav, och innehållet varierar mellan kommuner.

Upphandlingskriterier: granska hur anbuden utvärderas och hur pris vägs mot kvalitet. Dagens Samhälle pekar på att lägsta pris ofta dominerar och att sociala krav sällan ställs – kontrollera därför vad som gäller i den aktuella upphandlingen i stället för att utgå från en generell bild.

Sociala krav: undersök om kommunen ställer krav på lön, semester och arbetstid enligt regeringens dåvarande förslags modell, använder en modell liknande vita jobb-modellen, eller inte ställer några sådana krav. Dagens Samhälle beskriver att det är upp till kommuner och landsting att själva ställa dessa krav.

Lokala förutsättningar: väg in kommunstorlek och rekryteringsläge. SOU 2021:52 visar att förutsättningarna för rekrytering skiljer sig väsentligt mellan små och stora kommuner, vilket påverkar vilka krav som är möjliga att ställa och att uppfylla.

Slutsatsen för både anbudsgivare och beställare är att kravbilden ska läsas per kommun och per upphandling. Den som antar att kraven är likadana i två kommuner riskerar att räkna fel på både kostnad och genomförbarhet.

Granska dessa punkter när du jämför kommunala krav för lokalvård