Tillstånd för bevakning: lokala skillnader i Sverige

Tillstånd för bevakning – vad omfattas?

I proposition 2017/18:231, överlämnad till riksdagen den 19 april 2018, föreslår regeringen att kameraövervakningslagen upphävs och ersätts av en ny lag om kamerabevakning. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2018 och anpassas till EU:s nya dataskyddsregler. Enligt propositionen förbättras möjligheterna att använda kamerabevakning samtidigt som integritetsskyddet förstärks.

Den nya lagen ska enligt förslaget bara gälla när kameror används så att personbevakning uppstår. Det är användningen – att personer bevakas – som avgör om lagen träder in, inte att en kamera finns uppsatt.

Omfattning av kamerabevakning enligt proposition H503231

Vem behöver tillstånd?

Enligt förslaget begränsas tillståndskravet till myndigheter och vissa andra som utför uppgifter av allmänt intresse. Två förutsättningar måste vara uppfyllda samtidigt: bevakningen ska vara personbevakning enligt den nya lagen, och den som bevakar ska tillhöra kretsen av aktörer som utför uppgifter av allmänt intresse.

För aktörer utanför den kretsen ligger tyngdpunkten i stället på det allmänna dataskyddsregelverket. I praktiken måste den som planerar bevakning därför först avgöra om verksamheten hamnar i tillståndsprövning enligt kamerabevakningslagen eller i hantering av personuppgifter enligt dataskyddsreglerna.

Tillstånd för bevakning: myndigheter vs. privata aktörer

En myndighet för prövning och tillsyn

Enligt förslaget ska en och samma myndighet pröva tillståndsfrågor och utöva tillsyn enligt lagen. Propositionen föreslår samtidigt vissa ändringar i offentlighets- och sekretesslagen.

Finns det lokala skillnader i praktiken?

Det tillgängliga underlaget beskriver inga lokala skillnader i tillståndskrav. Propositionens sammanfattning pekar i stället mot en enhetlig nationell ordning: samma lag och samma tillståndskrav i hela landet.

Kommuner och polis på offentliga platser

Enligt förslaget blir det lättare för Polismyndigheten och kommuner att få tillstånd till kamerabevakning på offentliga platser, för brottsbekämpande eller trygghetsskapande syften.

Tillståndsmöjligheterna förbättras också bland annat på tåg och stationer samt inom hälso- och sjukvården. Stationer och tåg är i praktiken ofta kollektivtrafiknära miljöer där kommuner, regioner och trafikhuvudmän verkar, medan hälso- och sjukvården är en egen verksamhetstyp.

Steg för att få tillstånd till kamerabevakning på offentliga platser

Tillfällig bevakning utan tillstånd

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får enligt förslaget utökade möjligheter att tillfälligt använda kamerabevakning utan tillstånd vid risk för allvarlig brottslighet. Undantaget är knutet till tre rekvisit: vilken aktör det gäller, att användningen är tillfällig och att det föreligger en risk för allvarlig brottslighet. Det är inte ett generellt undantag från tillståndskravet, utan en tidsmässigt avgränsad möjlighet som förutsätter en riskbedömning.

Fördelar och nackdelar med undantag för tillfällig bevakning

Bevakning av arbetsplatser och lokala rutiner

Förslaget innehåller en upplysning om att det vid arbetsgivares kamerabevakning av arbetsplatser finns bestämmelser om förhandlingsskyldighet i lagen om medbestämmande i arbetslivet. Upplysningen gäller arbetsgivares bevakning av den egna arbetsplatsen.

För lokala rutiner innebär det att en arbetsgivare som planerar bevakning behöver hantera frågan om förhandling enligt medbestämmandelagen.